0527

Jag är trött, riktigt trött. Inte så att jag vill sova. Det är jag trött på att göra. Jag sover på natten, oroligt, dåligt och automatiskt. Jag sover på dagarna som bara klickar förbi som så många andra redan har gjort.

Jag är trött, riktigt trött på mig själv och den situation jag verkar vara fast i. Inte så att jag vill sluta leva. Det är jag inte trött på att göra. Trots allt. Men varför, till vilken nytta, egentligen?

Visst jag kan se att andra kring mig emellanåt gillar att prata med mig. Det är inte så att jag på något sätt känner att jag saknar vänner, goda sådana, eller känner mig bitter för att de inte förstår mig eller pratar med mig eller [ytterligare saker]. Verkligen inte. Det är inte ens så att jag inte känner mig älskad. Men när man hårddrar det, till vilken nytta? Vilken nytta har världen, Sverige, Skövde, min personliga flerdimensionella sfär av bekanta och utökad familj av mig? Eller för den delen, vilken nytta har Jag av mig?

Jag är trött, riktigt trött på att jag inte längre har ett lätt svar på den frågan jag ställt till mig själv så många gånger under åren. Varför? Why Try? det är ett eget led motto. Min koan för att visa meningen av livet - Varför? varför försöka? Det ÄR svaret som just är svaret. Rekursivt? Ja, absolut. Just i att svara på frågan Varför så _ger_ man mening åt livet. Sen kan svaret vara vad som helst - tom. Varför inte?

Jag är trött, riktigt trött. Inte så att jag vill sova. Det är jag trött på att göra.