Could be meat, could be cake

George Carlin dog igår söndags, 71 år gammal. Enligt mig den störste och roligaste Stand-up/komikern,

Jag önskar att jag hade tagit mig tid till att skriva ett mail eller nåt sånt till honom, medans han levde - jag har lyssnat på hans stand-ups i åratal (och härjat med citat från honom :) ). Något att dra lärdom av. Jag hade nog i bakhuvudet att man kanske kunde sett honom uppträda live med, han gjorde runt 90 shower om året.

Carlin tilldelas Mark Twain Prize for American Humor för 2008, så även efter han är "fucking dead" så äras han. Carlin slog inte stort i Sverige tyvärr, men ett par av hans rutiner från Class Clown ('72) översattes och framfördes av Brasse Bränström i Magnus och Brasse-skivan/showen Det är serverat ('78). Carlin var i USA (ö)känd för sin retoriska förmåga och sitt försvar av Freedom of speech - bland annat genom "Seven Dirty Words".

Ikväll blir det gravöl för en vän in absentia, som jag aldrig fick träffa, men som rörde mig (och rörde till skallen av skratt och tankar) djupt. Carlin var själv inte förtjust i aforismer, och jag känner att man alltid hedrar en person genom att fira hans liv och meddelande, hellre än att sörja hans död - så jag snor en annan komikhjältes ord vid en begravning: Well, I feel that I should say, "Nonsense. Good riddance to him, the freeloading bastard! I hope he fries. "

Den delen av George's existens som var hans faktiska liv, är över. Minnet, humorn, tankarna, det rakryggade försvaret för yttrandefrihet och allt annat han influerade och inplanterade i människors hjärnor och hjärtan kommer vara länge än. Dammen kommer aldrig bli helt still, vad mig anbelangar. R.I.P.